The Classic v.14 -s2

Kan jag busta?
En gång i tiden hade denna man en enorm buzz kring sig. Han gjorde vad jag tycker är ett bitchmove som började jiddra med LL. There's a mic on your arm, let me borrow that-raden gick inte hem hos den gamle legendaren, han tyckte att Canibus skulle göra sin egen grej och inte knycka koncept från andra - och fick Canibus att skriva om den. Alltså droppade han nåt i stil med att "the mic on my arm is offlimit for challengers". Det tyckte Canibus var skittaskigt eftersom han var super-duper-impad av Coole James career och gärna ville vara lika nice. Hur som helst slutade det med att Canibus gjorde en disslåt mot LL och fick löjligt mycket uppmärksamhet. Hiphop-guden med alla svar och facit tyckte inte att man kan dissa snubbar som gjort så mycket för kulturen och blablabla - och för en gångs skull kan jag snudd på hålla med honom. Inte om att man inte får såga utan om att det var ganska wazzat att försöka bli känd som snubben som dissar en kändis... (Canibus vs LL)
Hur som haver, han lyckades verkligen inte leva upp till förväntningarna utan försvann till en mer anonym tillvaro. Dock var första skivan grym. Grymmare än man minns den! Ett par jävligt tunga spår finns (tshit, fäx, blasted) men bara en blir veckans klässik!
Känn på...

Canibus - Niggonometry

(Om du är dum i huvudet och vill ha en censurerad version bara för att det finns en video kan du ju kolla här)

The Classic v.13 -s2

Keep it real, glöggah!
En vanlig uppmaning.
Petter m.fl. överutnyttjade den och gjorde den jävligt klyschig här på hemmaplan. I slutet av 90-talet skulle allt och alla vara "äkta" men de som skrek det högst (vare sig det var nån övertänd och nyfrälst hiphopjournalist eller om det var något one hit wonder/numera ointressant räppsnubbe/räppbräck) hade inte nödvändigtvis nån jävla aning om vad som menades. Vara sig själv och allt sånt var inte det viktiga, det viktiga var tvärtom att försöka efterlikna dudes i staterna som snackade om detta. Det tolkades som att man skulle vara fett med hiphop yo! Och det var ju kul nåt halvår...
Men lirare som kom undan med det på andra sidan pölen var ofta propra. Typ den här veckans classic från -96. Och hur nice är den inte?
Känn på...

Jamal - Keep It Real

The Classic v.12 -s2

Kryssning - oh sweet baby Jesus!
Vilket kaos. Synd att man inte minns speciellt mycket, men en och annan legend hann betas av, en och annan spritjävel hann hinkas (drumroll please!) och en och annan... ja fan, jag vet inte; en och annan vakt undveks. Och därmed undveks en och annan fyllecell. Stort!
Och i och med att en och annan, fäxjagmenar EN ANNAN, var så jävla wazzad lyckades jag supa bort lördagen, söndagen och måndagen. Och glömde därmed en och annan classic-grävning jag skulle hunnit med att beta av.
Hur som haver, pojkstycke, en och annan jävel tycker att Sean P är legend. Och en och annan har rätt!
Men inte nog med det, din oborstade, obildade, oskolade oskuld!! Om du missat Heltah Skeltah (tänker på en diskussion jag hade med en snubbe förra veckan, där killen har koll på Sean P men inte hade nån aning om vad han pysslade med för legendarism på 90-talet) bör du skämmas!
Jag ska inte bolla mer (mest för att jag snart länkat till hela Nocturnal), jag slänger istället ur mig en proper klässik!
Vad sägs om detta, vaskerjunker?!
Känn på...

Heltah Skeltah - Understand

Mächy & Daltone - Längst Fram I Taxfreen

"Boogversion! Här har Mächy teamat upp med DBS-kollegan Daltone för att spotta ur sig ytterligare en boogversion i form av “Längst fram i taxfreen” baserad på en tidigare släppt svensk raplåt som inte borde vara allt för svår att lista ut vilken den är… Mächy kommer att fortsätta släppa boogversioner tills “Mächy på luffen” kommer ut, så höll ögon och öron öppna för mer!" - från Streetfashion.se

The Classic v. 11 -s2

Bakissöndag efter en och annan svingad bägare. Av diffusa skäl som jag inte behöver gå in på handlade aftonens musikdiskussioner mer om Saade vs. Danny istället för t.ex. Eminem mot Everlast (1, 2, 3, 4, 5). Alltså juggar man pints at George Best's best session rate och betalar priset dagen efter!
Och då måste man bjuda sig själv på boom bap, och kan man dessutom kombinera det med bejra känns det ju stort.
Och när jag tänker tillbaka på slutet av kvällen påminner det lite om gästartisten i den här veckans classic.
Känn på...

Alkaholiks - Hip Hop Drunkies

The Classic v. 10 -s2

Som Ace o Edo flaggar för finns det ju ett par Lil' och ett par Young i räppgemet, och de flesta är väl inte de sportigaste tänkbara. Tänker på alla nya räppsnubbar som man inte har nån koll på och inte ens intresserar sig för att lyssna in sig. Eller så är det bara jag som stannat av i musikutvecklingen, och inte inser att ointressanta texter om ingenting är asnice och att det är viktigt att ha sköna danssteg till sina värdelösa låtar.
"Jag är inte bitter, jag vill bara ta skiten tillbaka".
Mycket räppskit handlar om deg, antingen ryggsäcks-hippshoppsen som går ut på att degen korrumperar musiken och att det inte borde handla om da maddafakking pejpertjejs, eller skrytet om hur mycket deg man har (allt blev lite jobbigt när Jay-z började räkna miljoner; det blir ju lite effektlöst att skryta om en halskedja när snubben köper basketlag och skjuter hoops med Obama). Exemplen på låtar om deg är otaliga, men jag vill kombinera lite. Spexograf som man trots allt är!
Kombon mynnar ut i en låt från -96. Snubben hade ett par sjukt intressanta år där i mitten av 90-talet: 1995 blev han skjuten i huvudet och fick efter operationer lära sig att prata från början. 1996 bröt sig två bräck in i hans hus och mördade hans fru och snodde hans nyfödda barn och uppfostrade det som sitt eget i sex år.
Men allt är inte kul och härligt för snubben, -99 tyckte han att det verkade vara en bra idé att riskera sin karriär (förbättra sin image?) med att rånas lite. Och torskade såklart, och nu sitter han inlåst på 12 år. Det är inte Lett att vara Est, men det är Balt - och lite likadant är det ju med gangsterräppsare!
Skitsamma, nu blastar vi skiten.
Vad sägs om...

Young Lay - All About My $Fetti