The Classic v. 7 -s2

HallåÄLLÄR?!
Man gillar ju dessa gangsta-glidare som tycker att de själva är extremt balla och på alla sätt och vis bäst i världen på allt. Veckans classic droppas av en snubbe som är rätt tjock, går och står roligt med sina fötter och är glasögonorm. Det hindrar inte honom från att gilla sig själv jätte, jättemycket!
I ärlighetens namn är duden ingen personlig favorit men reklamen för hans skivor i The Source är legendariska. Då kunde man förstås inte juutuba eller spåttifaja nåt som verkade intressant utan fick hustla fram en 150-lapp och jobba tricken till S:t Eriksplan och köpa skivjäveln på Record Hunter. Gillade man den inte fick man antingen gömma den längst bak i skivsamlingen eller åka tillbaka helgen efter och be dem köpa tillbaka den för 40 kronor. De hustlade friskt - vilket är stort!
Hur som haver, räppsnubben i fråga släppte skivor nästan varje år under hela 90-talet - nåt bra gick liksom inte att låta bli att slänga ur sig.
Och den här låten är riktigt skön. Den är från In A Major Way (1995) och har med nån brud som jag inte har koll på (förutom det jag har googlat nu förstås, men det räknas ju inte). Kul med bräck. Och kul med räpps!
Känn på...

E-40 feat. Suga-T - Sprinkle Me

The Classic V.6 - s2

Pojk, gosse, unge man, junker, spoling...tänk vad du missat!
En gång i tiden köpte man en herrans massa CD-skivor med musik på.
På den tiden var Mega en faktor att räkna med gällande hiphop i Sverige.
Klart att man drog till Record hunter(innan flytten till Atlasbron) och bytte skivor, grävde i backarna, letade okända släpp och fick sportig feedback av kunnig personal.
Klart man knegade Atlas cd-börs och hittade gamla Run DMC och Public Enemy-plattor för halva priset eftersom nåt pucko tröttnat.
Klart man knegade blandband i kompisgänget - hade nån polare fått tag i en grym skiva hade resten av kompisgänget den på kassettband en vecka senare.
Men ville man bredda utbudet lite fick man fanimej spana Mega. Sjukt stort och dessutom ett eget litet hiphop-rum där man kunde lyssna igenom sina plattor i sköna, stora hörlurar innan man pröjsade 119 kronor styck och cruisade hem med lyssning för en månad.
De hade även import och vissa obskyra plattor och grupper kunde alltså hittas fastän de inte marknadsfördes eller såldes i Sverige(det här var alltså innan globaliseringen, på den tiden Sverige var ett kulturellt U-land - strax efter skarven mellan 80- och 90-talet).
Bror min(grattis till 30 framgångsrika år) och Spa G(grattis till stundande barnafödsel och faderskap) hade spanat igenom The Source hösten -93 och upptäckt en ny grupp med ett, tydligen, nytt och fräckt sound.
Klart Base-2 AKA the Elleminator ska få sig en skivjävel i födelsedagspresent - och kolla vad Mega har plockat in på USA-export för 229 pix!?
Nästan dubbla priset men fan så fin platta!
De jobbade stenhårt med "Da" istället för "The", de körde gärna "Z" istället för "S" och var allmänt hårda på framsidan.
Att de sen växte ut till ett imperium med släpp som Smif n Wessun, Heltah Skeltah, O.G.C kunde man ju inte haja då.
Men man hajade att skivan var galet tung och jag skulle kunna ta upp ett år av classics-bloggande för att dra upp minnen kring den här plattan.
Men ni får skapa egna istället! Känn på:

Black Moon - Who got da props?



Skrivet & youtubat av Elle