The Classic v. 8 -s2

JASÅ?
Vissa skivor eller låtar minns man bara att man diggade när de kom. Andra upptäckte/upptäcker man sisådär 15 år senare. Men det finns också show stoppers som man högg direkt och även såhär i efterhand minns bakgrunden till. Typ diskussionen om Cypress Hill sa When the ship eller shit goes down. Eller vad fan serien i Snoops konvolut egentligen handlade om. Eller födelsedagspresenten bror och polare köpt på USA-import och jag pumpade varannan musiklektion i sexan. Skinnskallarna och hårdrockarna var ju tvungna att spela upp sin musik också, och satt och flinade åt alla svordomar och sånt (till skillnad från deras musik, som ju var direkt vänlig).
Ett minne jag har är några år senare än jag fick Enta da stage, närmare bestämt på klassresa till Polen. Vi tog en sväng till Krakow och kollade läget och jag och Jakob hamnade i en skivaffär. Legendariskt och starkt material för en sportig julklapp/föllsedaspresent till brorsan, tänkte jag och började bläddra. Upptäckte att polackerna har lika skev musiksmak som svenska skivaffärer: det var typ Roxette, Snap! och Guns n Roses i hyllorna. Ingen hiphop så långt ögat nådde....waaaait a minute!
Stort. Jag ser en skiva med ritade ansikten av svarta män, mestadels rappare. Nej gosse, inte Daltones Featuring-skiva. Nej pojx, inte heller Soundbombing 2. Det här var alltså slutet av -97 eller om det var början av -98. Tänk efter du, iljon, så kommer du nog på det.
Jag köpte hur som helst den här skivan och tog med hem att ge till bror. Själv köpte jag med sprit (som jag var tvungen att stasha i toaletten på hotellrummet eftersom lärarna raidade rummen innan vi drog hem) och knivar som jag naturligtvis inte hade någon som helst användning för (men jag kände mig rätt nice som hade smugglat vapen över gränser - det var ju jävligt stort att leva det som folk rappade om!).
Skivan är iaf jävligt tung! Det är bara att kolla tracklisten så inser du hur jävla nice den här skivan är. Och lite bortglömd kanske. Wyclef-låten - löjligt bra! Goodie Mob-låten - löjligt bra(helt sjukt, den finns inte på youtube. FÄX!)! RZA/GZA-låten - löjligt bra! MC Eiht-låten - löjligt bra! Dre/B-Real-låten - löjligt bra! Ja, ni hajar själva. Då har vi inte ens nämnt KRS-låten, Mobb Deep-låten osv. Det är bara att fortsätta flagga för Muggs - what a guy.
Men jag plockar en lite mer otippad låt, men som oxå är löjligt tung. YouknowwhatI'msaying? Yknowuhmsaying? Yknowmsay?
Känn på...

LA The Darkman - Devil In A Blue Dress

The Classic V.30 - s2.

1995 var New York stekhett.
Nas, Biggie, Wu, BCC, Onyx osv. hade släppt och man undrade hur det skulle kunna toppas.
Men det som var så nice då var att så fort nån jävel hade släppt nåt legendariskt kom näste gubbe och bultade på port, pockandes på uppmärksamhet inför det faktum att han faktiskt var ännu argare, fattigare och hungrigare.
Och förmodligen mer kriminell.
Plus att han ofta satt med stora pickadoller och balla kompisar.
Men kanske ballast av alla, med diverse sköna quotes, var en kaxig duo från Queens.
De hade släppt en skiva ett par år tidigare, som floppat.
De droppades av sitt bolag och fick fortsätta fiffla i smutsen.
Så när Loud (grymmaste skivlabeln ever? Rawkus kanske nån säger...jaja, kolla track for track pojk!) signade dem och gav de fria händer gjorde de som vilken iddjot som helst skulle gjort: tog en bärs. Och en prutt.
Och sen skrev de och lirade in en helt sjuk skiva.
Kanske den bästa skivan som nånsin släppts. The best festivus ever!
De är uppenbarligen ASNÖJDA med deras posse-bild på framsidan eftersom den är med på baksidan också.
Och insidan.
Och på skivan.
Där hade man modebilden man sökt efter, nån form av stillbilds-sex in the city för unga thug-aspiranter.
Samma sak med deras videos (i synnerhet veckans classic): coola polare i bakgrunden och överallt som gör massa tokiga saker.
Nas är med. Madde är där! P har skottsäker väst. Jag har stånd. Hoho.
Känn på...


Mobb Deep - Survival of the fittest

24K

Jay Stay Paid släpps ju som bekant 2 juni. En av låtarna gästas av Havoc ifrån Mobb Deep.
Här ser ni honom i en videointervju där han bl.a pratar om vad han tycker gör Dillas beats så speciella.
Kolla in videon här.