The Classic v. 8 -s2

JASÅ?
Vissa skivor eller låtar minns man bara att man diggade när de kom. Andra upptäckte/upptäcker man sisådär 15 år senare. Men det finns också show stoppers som man högg direkt och även såhär i efterhand minns bakgrunden till. Typ diskussionen om Cypress Hill sa When the ship eller shit goes down. Eller vad fan serien i Snoops konvolut egentligen handlade om. Eller födelsedagspresenten bror och polare köpt på USA-import och jag pumpade varannan musiklektion i sexan. Skinnskallarna och hårdrockarna var ju tvungna att spela upp sin musik också, och satt och flinade åt alla svordomar och sånt (till skillnad från deras musik, som ju var direkt vänlig).
Ett minne jag har är några år senare än jag fick Enta da stage, närmare bestämt på klassresa till Polen. Vi tog en sväng till Krakow och kollade läget och jag och Jakob hamnade i en skivaffär. Legendariskt och starkt material för en sportig julklapp/föllsedaspresent till brorsan, tänkte jag och började bläddra. Upptäckte att polackerna har lika skev musiksmak som svenska skivaffärer: det var typ Roxette, Snap! och Guns n Roses i hyllorna. Ingen hiphop så långt ögat nådde....waaaait a minute!
Stort. Jag ser en skiva med ritade ansikten av svarta män, mestadels rappare. Nej gosse, inte Daltones Featuring-skiva. Nej pojx, inte heller Soundbombing 2. Det här var alltså slutet av -97 eller om det var början av -98. Tänk efter du, iljon, så kommer du nog på det.
Jag köpte hur som helst den här skivan och tog med hem att ge till bror. Själv köpte jag med sprit (som jag var tvungen att stasha i toaletten på hotellrummet eftersom lärarna raidade rummen innan vi drog hem) och knivar som jag naturligtvis inte hade någon som helst användning för (men jag kände mig rätt nice som hade smugglat vapen över gränser - det var ju jävligt stort att leva det som folk rappade om!).
Skivan är iaf jävligt tung! Det är bara att kolla tracklisten så inser du hur jävla nice den här skivan är. Och lite bortglömd kanske. Wyclef-låten - löjligt bra! Goodie Mob-låten - löjligt bra(helt sjukt, den finns inte på youtube. FÄX!)! RZA/GZA-låten - löjligt bra! MC Eiht-låten - löjligt bra! Dre/B-Real-låten - löjligt bra! Ja, ni hajar själva. Då har vi inte ens nämnt KRS-låten, Mobb Deep-låten osv. Det är bara att fortsätta flagga för Muggs - what a guy.
Men jag plockar en lite mer otippad låt, men som oxå är löjligt tung. YouknowwhatI'msaying? Yknowuhmsaying? Yknowmsay?
Känn på...

LA The Darkman - Devil In A Blue Dress

The Classic v. 4 -s2

That great shit - that 98-shit!
Folks, -93 var ett år vi har tagit upp x antal gånger (Snoop, Wu, Black Moon, Cypress Hill, Onyx osv) men det finns ännu ett år som var tjyvlegendariskt! 1998 droppade t.ex. Defari, Outkast, GangStarr, Big Pun m.fl., och vissa andra som garanterat kommer husera som veckans classic inom en inte alltför avlägsen framtid, galna skivor. I en galax långt, långt borta, för längesen - fast tvärtom.
Dessutom var -98 kul eftersom jag var 16 barre - legendarisk ålder med bira och rost, om jag får parafrasera gangsterräpps! Man cruisade omkring dimmig och räppsade med i varenda jävla textrad på varenda jävla låt från varenda jävla platta man hade i cd-hyllan eller vinylbacken. Man hade för längesen gett upp breakandet och insett att man hellre var nåt slags blunthead som stod i bakgrunden. Jag gav vid den här tiden upp en lovande graffkarriär (haha nåja) och fokuserade på att stå i Ljudas källare och pumpa ut anthems såsom Cirkus Sublogics (där ena versen var på engelska, andra på svenska - bara en sån sak!) och Candyman (där Hades lägger en sjukt legendarisk vers). Dessutom hände andra sköna prylar -98, och man såg alltså framåt med tillförsikt!
Men det fanns ett stort problem!
Hur jävla mycket man än lyssnade (och man lyssnade extremt mycket, kan jag avslöja) lyckades iaf inte jag lära mig texten på den här veckans classic. Om jag ska vara ärlig, och det försöker jag alltid att vara, tror jag inte att snubben själv kan den här låten eftersom han bara säger random ord. Det känns iaf så:
Yeah my team gleam bally, sheen rally to get beam badly/
Lastly after we blast, self esteem had me at mach-ten/
askin the ATM for the Jacksons, action, foyer mayhem/
like judge well in the club, fell in love with the triple dice/
Scara' iced out like a pharaoh/
Nu har iaf grabbarna som jag delade gravity bong med i Bängby koll på vilken artist, skiva och låt vi snackar om (visst, jag hade kunnat ta den här oxå).
Sjukt tung! Vilket jävla beat - det bara går. Vid ett tillfälle har Goldfinghaz klippt stråkarna lite grann, men annars går trummorna, basen och stråkarna rakt igenom hela jävla låten utan att en enda sekund blir tråkig. Helt sjukt. Känn på...

Scaramanga - Holdin' New Cards

The Classic v. 3 -s2

Just.
Det var ju klässix, ja.
Vad sägs om lite Boot Camp? Vi har ju haft OGC, Smif n Wessun tittade förbi exakt ett år senare, Heltah Skeltah marinerar i bakgrunden men Black Moon har did doesed it. Men tillsammans gjorde de ju en smarrig platta som kom -97.
Never show you Bozo's love//Omar from The Wire, you'se a homo thug - räppsade Sean P tio år efter att hans polare nattryttarna jagat tidigare nämnda homoskurk (eller iaf skådisen bakom). Stackars Omar! Men det kunde varit för värre. Tänk Omar White...IN OZ!!!!
Hur som haver, gosse eller gosselina, känn på...

Boot Camp Clik - Night Riders

The Classic V.6 - s2

Pojk, gosse, unge man, junker, spoling...tänk vad du missat!
En gång i tiden köpte man en herrans massa CD-skivor med musik på.
På den tiden var Mega en faktor att räkna med gällande hiphop i Sverige.
Klart att man drog till Record hunter(innan flytten till Atlasbron) och bytte skivor, grävde i backarna, letade okända släpp och fick sportig feedback av kunnig personal.
Klart man knegade Atlas cd-börs och hittade gamla Run DMC och Public Enemy-plattor för halva priset eftersom nåt pucko tröttnat.
Klart man knegade blandband i kompisgänget - hade nån polare fått tag i en grym skiva hade resten av kompisgänget den på kassettband en vecka senare.
Men ville man bredda utbudet lite fick man fanimej spana Mega. Sjukt stort och dessutom ett eget litet hiphop-rum där man kunde lyssna igenom sina plattor i sköna, stora hörlurar innan man pröjsade 119 kronor styck och cruisade hem med lyssning för en månad.
De hade även import och vissa obskyra plattor och grupper kunde alltså hittas fastän de inte marknadsfördes eller såldes i Sverige(det här var alltså innan globaliseringen, på den tiden Sverige var ett kulturellt U-land - strax efter skarven mellan 80- och 90-talet).
Bror min(grattis till 30 framgångsrika år) och Spa G(grattis till stundande barnafödsel och faderskap) hade spanat igenom The Source hösten -93 och upptäckt en ny grupp med ett, tydligen, nytt och fräckt sound.
Klart Base-2 AKA the Elleminator ska få sig en skivjävel i födelsedagspresent - och kolla vad Mega har plockat in på USA-export för 229 pix!?
Nästan dubbla priset men fan så fin platta!
De jobbade stenhårt med "Da" istället för "The", de körde gärna "Z" istället för "S" och var allmänt hårda på framsidan.
Att de sen växte ut till ett imperium med släpp som Smif n Wessun, Heltah Skeltah, O.G.C kunde man ju inte haja då.
Men man hajade att skivan var galet tung och jag skulle kunna ta upp ett år av classics-bloggande för att dra upp minnen kring den här plattan.
Men ni får skapa egna istället! Känn på:

Black Moon - Who got da props?



Skrivet & youtubat av Elle