Kryssning - oh sweet baby Jesus!
Vilket kaos. Synd att man inte minns speciellt mycket, men en och annan legend hann betas av, en och annan spritjävel hann hinkas (drumroll please!) och en och annan... ja fan, jag vet inte; en och annan vakt undveks. Och därmed undveks en och annan fyllecell. Stort!
Och i och med att en och annan, fäxjagmenar EN ANNAN, var så jävla wazzad lyckades jag supa bort lördagen, söndagen och måndagen. Och glömde därmed en och annan classic-grävning jag skulle hunnit med att beta av.
Hur som haver, pojkstycke, en och annan jävel tycker att Sean P är legend. Och en och annan har rätt!
Men inte nog med det, din oborstade, obildade, oskolade oskuld!! Om du missat Heltah Skeltah (tänker på en diskussion jag hade med en snubbe förra veckan, där killen har koll på Sean P men inte hade nån aning om vad han pysslade med för legendarism på 90-talet) bör du skämmas!
Jag ska inte bolla mer (mest för att jag snart länkat till hela Nocturnal), jag slänger istället ur mig en proper klässik!
Vad sägs om detta, vaskerjunker?!
Känn på...
Heltah Skeltah - Understand
2 minnen från mitten av nittiotalet:
SvaraRadera1. Går av tuben i hässelby gård på väg till en vän. 165-ligan anno 96; Ken, Big Fred etc står och tidsenligt hänger i centan. Big Fred står och räppar en vers från nocturnal för powlarna som lyssnar entusiastiskt. Man jäser.
2. På väg ned på Odenplans t-banestation, möts av en ung herre med stora hörlurar som rusar åstad ljudligt räppandes med i introt till nocturnal. Jävligt legendariskt.
Jälit med-räppable platta onekligen.
"Man e så galet jävla nittiotal/ mina tajta byxor: be en skicklig fasad/ bakom pikéskjortan döljer sig en graffittivandal/ krajja doror, måste säga peace till shuub dawg/ jag är den bästa som gör..."