The Classic v. 4 -s2

That great shit - that 98-shit!
Folks, -93 var ett år vi har tagit upp x antal gånger (Snoop, Wu, Black Moon, Cypress Hill, Onyx osv) men det finns ännu ett år som var tjyvlegendariskt! 1998 droppade t.ex. Defari, Outkast, GangStarr, Big Pun m.fl., och vissa andra som garanterat kommer husera som veckans classic inom en inte alltför avlägsen framtid, galna skivor. I en galax långt, långt borta, för längesen - fast tvärtom.
Dessutom var -98 kul eftersom jag var 16 barre - legendarisk ålder med bira och rost, om jag får parafrasera gangsterräpps! Man cruisade omkring dimmig och räppsade med i varenda jävla textrad på varenda jävla låt från varenda jävla platta man hade i cd-hyllan eller vinylbacken. Man hade för längesen gett upp breakandet och insett att man hellre var nåt slags blunthead som stod i bakgrunden. Jag gav vid den här tiden upp en lovande graffkarriär (haha nåja) och fokuserade på att stå i Ljudas källare och pumpa ut anthems såsom Cirkus Sublogics (där ena versen var på engelska, andra på svenska - bara en sån sak!) och Candyman (där Hades lägger en sjukt legendarisk vers). Dessutom hände andra sköna prylar -98, och man såg alltså framåt med tillförsikt!
Men det fanns ett stort problem!
Hur jävla mycket man än lyssnade (och man lyssnade extremt mycket, kan jag avslöja) lyckades iaf inte jag lära mig texten på den här veckans classic. Om jag ska vara ärlig, och det försöker jag alltid att vara, tror jag inte att snubben själv kan den här låten eftersom han bara säger random ord. Det känns iaf så:
Yeah my team gleam bally, sheen rally to get beam badly/
Lastly after we blast, self esteem had me at mach-ten/
askin the ATM for the Jacksons, action, foyer mayhem/
like judge well in the club, fell in love with the triple dice/
Scara' iced out like a pharaoh/
Nu har iaf grabbarna som jag delade gravity bong med i Bängby koll på vilken artist, skiva och låt vi snackar om (visst, jag hade kunnat ta den här oxå).
Sjukt tung! Vilket jävla beat - det bara går. Vid ett tillfälle har Goldfinghaz klippt stråkarna lite grann, men annars går trummorna, basen och stråkarna rakt igenom hela jävla låten utan att en enda sekund blir tråkig. Helt sjukt. Känn på...

Scaramanga - Holdin' New Cards

The Classic -v.51 s2

Hojt, phäkkäz!
En grej som alltid känts lite tjyvlegendariskt är ju hiphop-lirarnas namn. Att man utan att blinka kallar sig typ Ol' Dirty Bastard är ju stort. Likaså alla Bone-medlemmar; Flesh Bone, Bizzy Bone, Wish Bone, Layzie Bone, Krayzie Bone och vad de heter. Även dessa gangsterreferenser, typ Capone n Noreaga, Nas Escobar, Daz Dillinger, Kurupt Young Gotti osv. Och don't get me started på Wu-medlemmarna igen, typ Raekwon the chef...Ghostface Killah...Master Killer... Hahaha de är så sjuka.
Och på det temat reminiscar man över två bröder som kom bustande och frustande kring mitten av 90-talet. Såklart från Brooklyn. Rätt sura över nåt. Kanske livet i stort, vem vet?
Båda körde jävligt mycket på "the money getter, the better than Petter, the wearer of sweaters, the down for whatever, the lover of cheddar"-stuket, vilket var jävligt coolt. De var med på Shyheim-plattan The Lost Generation, något som uppskattades inte minst av Pek the GOD. Men fetast var nog singeln till första brorsans första platta, som såhär 12 år senare belönas med titeln som veckans classic. Stort för dem!
Och namnen är så glöggendariska. Vem fan döper sig till Smoothe da Hustler?? Och vem fan tycker att stuket är så nice att han döper sig till Trigger tha Gambler??
Aja, tungt är det. Och gosse, känn på...

Smoothe Da Hustler feat. Trigger tha Gambler - Broken Language

The Classic v.38 -s2

It's the god, god, fuck that!
Legendariskt quote av en ung Ghostface. Shaolin har ju bjuckat på en del propert i form av hela Wu-eran men även Shyheim och Shaolin soldiers-ligan. Jag måste erkänna att jag inte har full koll på alla som är med där men en skiva som var tung var Mystics of the God (no relation to Pekk the lord!) med King Just som kom 1995.
Vi köpte ju skivor varje sommar att ta med till kusinerna i Finland. Den här sommarn, 1996, tiden innan internetbeställningar eller mp3-nerladdningar, var inget undantag.
Vi brukade köpa två och ge bort men när vi blastade det här köpet möttes vi av ett sjukt grymt intro och insåg att vi måste keep it. Jävligt sköna citat igenom hela låten, både snacket och rappen.
Kusinerna fick Goodie Mob och Redman istället - inga klagomål därifrån. Och Mystics of the God hamnade ju inte bland de legendariska skivorna. Men introt/titelspåret...Ouff, pojk!
Känn på...

King Just - Mystics of the God