The Classic v. 4 -s2

That great shit - that 98-shit!
Folks, -93 var ett år vi har tagit upp x antal gånger (Snoop, Wu, Black Moon, Cypress Hill, Onyx osv) men det finns ännu ett år som var tjyvlegendariskt! 1998 droppade t.ex. Defari, Outkast, GangStarr, Big Pun m.fl., och vissa andra som garanterat kommer husera som veckans classic inom en inte alltför avlägsen framtid, galna skivor. I en galax långt, långt borta, för längesen - fast tvärtom.
Dessutom var -98 kul eftersom jag var 16 barre - legendarisk ålder med bira och rost, om jag får parafrasera gangsterräpps! Man cruisade omkring dimmig och räppsade med i varenda jävla textrad på varenda jävla låt från varenda jävla platta man hade i cd-hyllan eller vinylbacken. Man hade för längesen gett upp breakandet och insett att man hellre var nåt slags blunthead som stod i bakgrunden. Jag gav vid den här tiden upp en lovande graffkarriär (haha nåja) och fokuserade på att stå i Ljudas källare och pumpa ut anthems såsom Cirkus Sublogics (där ena versen var på engelska, andra på svenska - bara en sån sak!) och Candyman (där Hades lägger en sjukt legendarisk vers). Dessutom hände andra sköna prylar -98, och man såg alltså framåt med tillförsikt!
Men det fanns ett stort problem!
Hur jävla mycket man än lyssnade (och man lyssnade extremt mycket, kan jag avslöja) lyckades iaf inte jag lära mig texten på den här veckans classic. Om jag ska vara ärlig, och det försöker jag alltid att vara, tror jag inte att snubben själv kan den här låten eftersom han bara säger random ord. Det känns iaf så:
Yeah my team gleam bally, sheen rally to get beam badly/
Lastly after we blast, self esteem had me at mach-ten/
askin the ATM for the Jacksons, action, foyer mayhem/
like judge well in the club, fell in love with the triple dice/
Scara' iced out like a pharaoh/
Nu har iaf grabbarna som jag delade gravity bong med i Bängby koll på vilken artist, skiva och låt vi snackar om (visst, jag hade kunnat ta den här oxå).
Sjukt tung! Vilket jävla beat - det bara går. Vid ett tillfälle har Goldfinghaz klippt stråkarna lite grann, men annars går trummorna, basen och stråkarna rakt igenom hela jävla låten utan att en enda sekund blir tråkig. Helt sjukt. Känn på...

Scaramanga - Holdin' New Cards

The Classic V. 17 - s2.

Då kör vi!
Det finns ett par legendariska år. 2009 såklart. 1998 var ett klassiskt år.
Man kan argumentera för att 1992 var det mest propra året men jag menar att det finns ett år som slår alla andra år på näsan! I alla fall gällande musiksläpp (och det är väl det det här handlar om, jag menar varför skulle de där åren vara så nice annars?! ÄLLÄR???)
1993. Enter the Wu-tang (36 chambers), Enta da stage, It's on (Dr. Dre) 187um killa, Lethal injection, 187 he wrote, Strictly for my N.I.G.G.A.Z, 93 til infinity, Midnight marauders, Return of the boom bap, 21 and over, Bacdafucup osv osv.
Ja, det finns ett gäng propa plattor man lånat ut och lånat för att spela av på kassettband för att blasta i sin sköna freestyle.
Men då har jag inte ens nämnt den kanske bästa skivan som kom det här året.
Den startade en helt ny våg (eller var iaf steg 2 i den vågen) som mördade konkurrensen!
En dag, detta nådens år -93, skulle min klass till stan för att göra något och då promenixade vi från skolan till tuben. Jag och en sån legend som Calle H. gick och rappade hela den här låten.
Både kunde såklart hela låten även om vissa ord inte var helt korrekta.
Och sången i refrängen fick väl en och annan flicka i ledet bakom att fnissa eftersom våra sångröster inte var riktigt färdigutvecklade. Men shit vilket classic moment!
Tänk dig själv!
Känn på...


Snoop Doggy Dogg - Who am I? (What's my name?)



Skrivet & youtubat av Elle