The Classic V.30 - s2.

1995 var New York stekhett.
Nas, Biggie, Wu, BCC, Onyx osv. hade släppt och man undrade hur det skulle kunna toppas.
Men det som var så nice då var att så fort nån jävel hade släppt nåt legendariskt kom näste gubbe och bultade på port, pockandes på uppmärksamhet inför det faktum att han faktiskt var ännu argare, fattigare och hungrigare.
Och förmodligen mer kriminell.
Plus att han ofta satt med stora pickadoller och balla kompisar.
Men kanske ballast av alla, med diverse sköna quotes, var en kaxig duo från Queens.
De hade släppt en skiva ett par år tidigare, som floppat.
De droppades av sitt bolag och fick fortsätta fiffla i smutsen.
Så när Loud (grymmaste skivlabeln ever? Rawkus kanske nån säger...jaja, kolla track for track pojk!) signade dem och gav de fria händer gjorde de som vilken iddjot som helst skulle gjort: tog en bärs. Och en prutt.
Och sen skrev de och lirade in en helt sjuk skiva.
Kanske den bästa skivan som nånsin släppts. The best festivus ever!
De är uppenbarligen ASNÖJDA med deras posse-bild på framsidan eftersom den är med på baksidan också.
Och insidan.
Och på skivan.
Där hade man modebilden man sökt efter, nån form av stillbilds-sex in the city för unga thug-aspiranter.
Samma sak med deras videos (i synnerhet veckans classic): coola polare i bakgrunden och överallt som gör massa tokiga saker.
Nas är med. Madde är där! P har skottsäker väst. Jag har stånd. Hoho.
Känn på...


Mobb Deep - Survival of the fittest